Bara för att krångla till det så har jag skapat en ny adress till min WordPress-blogg.
Kan tyckas vara något så enkelt som att jag fick min panikattack idag för att jag var rädd att jag inte skulle få sitta i sexans kassa. Värsta attacken där jag skakade och hade tryck över bröstet och kände mig svag. Lite småsvettig blev jag också. Det har blivit allt jobbigare att vara på jobbet för att det är så mycket folk runt omkring. Jag vill ha en vägg bakom mig och det får jag bara i sexans kassa. Hela mitt arbetspass som gått har jag suttit där.
Efter att ha pratat med min arbetskamrat som också brukar sitta där och med andövningar så sjönk ångesten undan för undan och till slut släppte den helt. Men jag lyckades rispa mig så nu har jag ett litet fult snitt på benet. Kan lätt dölja den bakom en strumpa.
Nu mina kära läsare så byter jag denna blogg till Blogger istället för denna fina sida. Dels så får jag fler funktioner gratis mot att WordPress tar betalt för att man skall kunna lägga in videoklipp och ändra på html-koderna.
Min nya blogg finns http://ypax.blogspot.com
Hoppas ni hittar dit. 
Jag har bara inte tråkigt utan ja är rastlös. Det kryper i hela kroppen och hjärna säger att jag skall göra något. Men vad? Den nya medicinen gör mig samtidigt trött och seg.
Jag är på gubben hela tiden för att jag inte har något att göra. Och när jag gör något så kan jag inte koncentrera mig.
Nu skall vi i alla fall äta så jag bör lägga undan min mobil. Ses senare.
Mejlade ordföranden till styrelsen som jag är med i för jag har inte ork och koncentrationen att fortsätta mitt arbete som sekreterare. Jag har mina egna problem att ta hand om så att ta tag i något annat än det blir en för stor påverkan på mitt liv. Jag hoppas att jag får sluta snart för mitt arbete påverkar arbetet och protokollen blir inte så bra som jag vill och jag glömmer bort vad som sagt på möterna.
Jag är ensam hemma i några timmar till. Jobbar inte idag så jag sitter hemma och ugglar men jag vet inte vad jag skall hitta på. Vid datan kan jag inte sitta hela tiden för det är inte många sidor som jag är på och dom har jag redan varit på. Att tänka ”outside the box” är mitt svåraste problem jag har, just nu i alla fall.
Att skriva något vettigt kommer jag inte på något för jag är något tom i skallen. Oj vad detta inlägg blev rörigt. Men det jag ville ha fram var om det finns någon med ett bra tips på vad jag skulle kunna göra? Dumt av mig att duscha redan för annars skulle jag kunna cykla en stund men det är slöseri med vatten för att duscha en gång till. Vi måste ju betala för vårt vatten också.
Skulle kunna virka någon nalle eller något liknande.
Jag har haft ont i trakten kring där livmodern skall sitta hela kvällen. Men jag borde inte kunna ha ont där därför att den är bortopererad för snart ett år sedan. Går det inte över under natten så ringer jag sjukhuset och frågar vad det kan vara. Bekvämt är det inte.
Värsta tanken just nu är att jag har cancer eller att hela livmodern inte är borta och jag är gravid. Ägglossning skulle det kunna vara men smärtan ligger för mycket åt mitten för att vara det.
Får se om jag kan sova. God natt alla!
Psykologer och terapeut och liknande måste ju vara väldigt kunniga i alla möjliga områden. Ta tex när jag berätta om mig och fett. Jag har väldiga konstiga tvångstankar om fett, speciellt när det gäller mitt ansikte. Jag tvättar inte lika mycket som föut tack vare flera mediciner men ändå. Torkar även av fettet som kommer med tröjan men rör inte ansiktet med händerna eller fingrarna. Håret klippte kort pga av allt fett. Ångrar idag att jag klippte mitt fina långa hår.
Men hon visste precis vilka områden det gällde. Och tänk på alla dom andra hon har som säkert har andra tvångstankar om.
Jag vill inte bli gammal. Så gammal så att jag blir ett vårdpaket. Men hur skall det gå till? Ingen aning.
Men jag kan lika gärna bli det nu också efter kanske en olycka. Men det känns inte lika skrämmande för de flesta blir så bra att dom kan lämna sjukhuset efter tag. Men att bli så där gammal har liksom ingen återvändo.
Hur ser du på din framtid?
Idag känner jag mig mycket gladare än vad jag har gjort på länge. Kanske det är den nya medicinen som hjälper mig att må bättre iaf. Som min läkare skrev i mejlet: ”Jag hoppas du kan lita på att jag verkligen tror att du kommer att få ett bättre mående.” Ja nu ser jag det och det är jag glad för. Skönt att något är på gång till det bättre iaf.
Kommentarer